Detta är - har jag i tysthet lagt märke till under flera års tid - ett mycket känsligt ämne. Om man nämner att man läser relativt mycket, att man är intresserad av litteratur, ses det ofta som något gott. Ibland tillochmed fint. Men man ska ge fan i att ha synpunkter på vad andra läser. I synnerhet om man påstår sig veta att den romanen en annan människa läser är allmänt kass, eller sk kiosklitteratur. Då är man inte längre en snäll "bokälskare" utan en kvasiintellektuell snobb. Detta trots att alla med någorlunda god insikt vet att det finns bra litteratur, sämre litteratur och dålig litteratur. Jag vill inte utge mig för att vara expert på området - ofta tar det lång tid för mig att inse om en text jag läser är någorlunda bra eller helt enkelt kass. Men jag är säker på att texter/romaner/dikter skrivna av ex Pär Lagerkvist, James Joyce eller Elfriede Jelinek håller högre klass än texter av Håkan Nezzer, Tom Clancy eller Liza Marklund. Ändå blir folk gärna förbannade om man påpekar detta. Väldigt många läser hellre de tre sistnämnda författarna än de tre förstnämnda. Och ingen kan hindra dem. Ändå stör jag mig på det - att så många människor föredrar skräp framför guld. Och de blir gärna urförbannade om man tar sig friheten att tala om för dem hur det ligger till.

     Låt oss ta ett exempel ur idrottsvärlden. Ser vi en landskamp i fotboll på teve har vi utöver en kommentator även en expertkommentator. Jag gillar att se på fotboll, men är relativt okunnig inom området. Då ser jag det som en stor tillgång att ha en expert som kan förklara varför ett anfall misslyckades eller varför "vi" inte lyckades försvara oss. Ser man, istället, ett litteraturprogram på teve där någon är inbjuden som gäst och "expert" på ett visst författarskap eller en viss litterär epok ses denna person oftast som en von oben-typ. Många människor avskyr exempelvis Horace Engdahl eftersom han råkar ligga inne med dylika kunskaper. Likväl är skillnaden mellan honom och expertkommentatorn i landskampen i fotboll inte särdeles stor, sett ur den synvinkeln.

     Men liksom det finns människor som föredrar Liza Marklund framför Elfriede Jelinek finns det säkerligen folk som hellre ser en division 6-match i fotboll än en allsvensk match. Det är iochförsig inte så konstigt. I en division 6-match finns det oftast endast ett fåtal riktigt bra spelare. Vad som helst kan hända och målen blir nästan alltid fler än i en allsvensk match, där de professionella spelarna är flitigt förkommande. Det kan vara mer underhållande än en allsvensk match. Dessa människor är dock alltid medvetna om att de kollar in en division 6-match och inte en allsvensk.

     Hur kommer det sig att man ses som snobb om man föredrar William Faulkner framför Alister MacLean (stavning?)

Hösten har, för övrigt, kommit. På tal om litteratur ser jag gärna hösten som EA Karlfeldts tid. Annars inget positivt med hösten. Jag sitter hemma denna fredagskväll då en kamrat (berusad på både det ena och det fjärde) lockade ut mig i går.